Positiv individuell konkret feedback

Jag tänkte ge exemple på konkret positiv individuell feedback.

Om någon elev har suttit och jobbat koncentrerat 5-20 minuter. - Otroligt bra och koncentrerat du har arbetat. Jag har studerat dig i ... minuter. Du har hunnit massor. Och vad du har tränat din koncentration och fokusering. Det kommer du att ha nytta av. Kanonbra!

Någon elev sitter och läser halvhögt. Jag lyssnar. - Jag tycker att du har förbättrat ditt flyt när du läser högt. Det märks att du har lysnat på texten och läst den flera gånger. Speciellt dina ... (här är det olika för varje språk, jag tar upp några franska saker) nasaler och bindningar är kanon. Det blir verkligen skillnad när du läser samma text så många gånger. Jättebra jobbat. Om du fortsätter så med texterna i boken kommer du att utvecklas massor uttalsmässigt.

Om någon elev sitter och skriver fritt. -Vad bra att du skriver mer detaljerat och använder adjektiv för att beskriva mer. Du har dessutom böjt de flesta av verben efter rätt person. Otroligt bra!

På så sätt arbetar jag mig igenom en klass. I början var det svårare, sedan blir det mer automatiskt att hinna med hela klassen och att det inte känns svårt att hitta ord för att berömma dem.

Jag ger även konstruktiv feedback så att de ska utvecklas.

Lägg gärna till era kommentarer på konkret individuell positiv feedback!

Mål - alla ska utvecklas optimalt

Jag är övertygad om att det går att förändra mycket med positivitet. Vi är feedbackshungrande varelser, vi blommar upp och mår bra när vi får höra att vi har gjort en sak bra. Positivitet är grundvalen för att man ska utvecklas optimalt. Man kommer ihåg när man har fått positiv feedback. Jag minns alla de gånger jag har fått konkret individuell feedback under mina 12 år i skolan som elev. Det gör de elever vi har med! Jag har testat i många klasser och om det går att få en positiv uppåtspiral så vill, vågar och kan eleverna mer. De överträffar sig själva! Genom feedback får man elever att brinna. Det behövs inte speciellt mycket uppmärksamhet för att eleverna ska uppleva att de har blivit sedda och uppmuntrade. Det går att få passiva elever att bli aktivare. Positiv feedback är makt som kan förändra elevernas liv. Jag arbetar mycket med att medvetandegöra eleverna. Jag håller svavelosande föreläsningar mot jantelagen.
Jag har som regel att se varje elev varje lektion, titta den i ögonen och ge konkret positiv individuell feedback. Det tar inte mer än 5-10 sekunder per elev och man hinner med alla fast man har klasser på 30 elever. Det krävs bara lite träning. Jag brukar be de jag föreläser för att skriva ner så många konkreta individuella positiva kommentarer de kan i just sitt ämne. Lägg gärna till positiva kommentarer i "Kommentarer" till detta inlägg. Samla på positiva kommentarer och säg dem ofta så att det blir en vana, då går det av bara farten. Om eleverna får positiv feedback blir just det deras bästa ämne och just du deras bästa lärare.

Kroppsspråket är vårt första språk, vi lär oss det innan vi har ett talat språk. 50-90% av vad vi säger vi med icke-verbala signaler. Eleverna läser av omedvetet vårt kroppsspråk och ett positivt kroppsspråk spelar stor roll. Tänk att eleverna är bra, tänk positiva tankar, så kommer hela din kropp att utstråla det. Det är då större chans att de lyckas. Positivitet föder positivitet. Du gör mikrorörelser som visar vad du tänker och som eleverna uppfattar. Om du tänker negativa tankar om eleven så syns det på dina mikrorörelser.
Vid redovisningar måste alltid alla mina elever sätta sig med rumpan mot ryggstödet så att de inte sitter och hänger, lägga ifrån sig allt de har i händerna, titta på den som talar med en uppmärksam och positiv blick. Det skapar en uppmärksamhet och en positiv stämning i klassrummet. Det är inte bara den som talar som ska öva, även de som lyssnar måste öva att respektera den som talar. Det innebär att eleverna även respekterar mig när jag ska tala. Jag har haft elever på Komvux som har sagt med indignerat tonfall: ”Vet du att när vi hade redovisning i samhällskunskap, då höll de som lyssnade på med annat!”

Kroppsspråk och lärande 1

1999 läste jag 20 poäng retorik och efter det har jag undervisat och haft föreläsningar i retorik. I början höll jag mig till den "klassiska retoriken", men ju mer åren har gått så inser jag att den "sociala retoriken" nog är viktigare. Med social retorik menar jag kroppsspråk och relationer. Ju mer jag har studerat detta fenomen, desto större har chanserna för mig varit att skapa vinna-vinna-situationer, största maximala utdelning både till mig och den andra partern. Det kan vara på olika plan: lärare-elev, lärare-lärare, lärare-skoledning, lärare-förälder eller som privatperson.
I relationen lärare-elev märks vinsterna med elever som tar mer ansvar och är mer närvarande på lektionerna. Jag tycker att det är fantastiskt att man som lärare kan medvetandegöra eleverna om deras inneboende potential att själva förändra sina liv genom att få bättre självkänsla, självkännedom och mer fokusering. Att mycket kan bli möjligt om de försöker och att de får verktyg.
På lektionerna så kräver jag massor av eleverna, men kanske inte sådant de är vana vid. När jag pratar på lektionerna får eleverna i början träna på att sitta rakt på stolen (rumpan mot stolsryggen och rak rygg) och titta på mig. Många elever kan knappt sitta rakt och titta någon i ögonen. Jag förklarar betydelsen av hur en betraktare/lärare upplever en person/elev som sitter och hänger och en som sitter uppmärksamt. Man tillskriver automatiskt en massa goda egenskaper till den som verkar uppmärksam. Dessutom så om man sitter och hänger så signalerar man till sin egen kropp att man inte är intresserad och då är det svårare att lära sig! Rent muskulärt så signalerar man till sig själv beroende på hur man sitter, pratar, tittar. Man kan förändra sitt eget tillstånd genom att förändra sin kroppsställning. Man kan förändra hastigheten man lär sig genom att ändra hur man sitter. Det låter helt otroligt, men det finns studier på det.
Dessa fakta har inte eleverna en aning om. Jag berättar om det så att de blir medvetna, sedan får de öva. De får i läxa att testa detta i olika situationer: i skolan, med kompisar och hemma. De måste öva varje lektion en lärare ska förklara något. Jag berättar att det tar 21 dagar att fixa en vana, så de måste öva varje dag i tre veckor. Vi pratar på lektionstid om deras upplevelser och de får sitta i grupp och de får även skriva ner om det så att de bearbetar det ordentligt och "tar ansvar" för just de verktygen.
De flesta elever känner en skillnad och jag som lärare märker en otrolig skillnad på graden av uppmärksamhet i min klass!!!
Egentligen tycker man att detta hör till vanligt bondförnuft och att ska man verkligen behöva öva på detta? Men eleverna upplever att det är viktig kunskap och jag märker en stor skillnad på mina elever.

Kroppsspråk och lärande har betydelse och det finns stora vinster med att börja experimentera med det! Jag ska fortsätta att skriva om det. Under tiden kan jag rekommendera en bok som heter Karismakoden av Eva Kihlström.